Storstadspoet

 

 

Svävar fram i vindens dans, i vindbyarnas lek, Innan dagens solsken smyger bort, och nattens diskotek.

Storstäder låter hjärtat tveka, men jag finner ro, När stadens ljus omsluter mig med sin tillvaro.

Molnens vals, i ljusa nyanser över himlens bård, Berättar sagor, väver drömmar, färgar nattens gård.

Staden klädd i ljusets skrud, en förpackning så fin, Där varje gata är en vers, och varje lyktstolpe ett rim.

I skymningen, när skuggor dansar på trottoarernas scen, Känns stadens puls, dess hjärta, som slår i takt med en reflektion.

Mellan skyskrapornas silhuetter, där natten sakta tar plats, Svävar jag fram, en själ i vinden, omfamnad av stadsprakt.

Stadsljuset som pärlor på en kedja, gnistrar och skapar magi, En symfoni av färger och skimmer, där natten blir harmoni.

Jag vandrar tyst, i staden som aldrig sover eller vilar, Bland vindbyarnas kyssar och stadens puls, jag drömmer stilla.

Storstäder kanske är främmande, men ljuset gör dem hemma, I varje skugga finns en historia, i varje ljus en poesi att beskriva.

Så svävar jag fram, en själ i vindbyarnas famn, I stadens klara skrud, där natten blir en vacker psalm.