Under nattens djupa slöja sitter jag i naturens famn, där stjärnor glimrar som broderi på himlens mjuka hamn. Med kameran i hand fångar jag ljusets tysta dans, Vintergatans mjölkiga band, där drömmarna en gång haft chans. Där universum möter tidens stilla rand, finner själen frid och undran i nattens vaggande hand. Varje klick av kameran blir en viskning från fjärran…